Blir alltid lika rädd att jag ska bli rädd,
just innan jag riktigt vaknat upp.
Jag blir aldrig det,
när jag vaknar under vargtimmen.
Timmen mellan natt och gryning.
När flest människor dör,
mardrömmar är som verkligast,
sömnen är som djupast,
hemsökta inte kan sova av rädsla,
när spöken och demoner är starkast,
sägs det.
De kanske ligger där och lurar, vad vet jag.
Men också när de vackraste drömmar dröms.
Broderade av finaste spets.
Tänker jag.
Varför inte?
Mina tankar får flyga,
runt i huset som är tyst och stilla.
Tankarna får tid och rum.
Tid som aldrig annars finns
Välja lite
O jag kan stilla somna om en stund tills dagen gryr.
Med nya äventyr.
***
Jag älskar vargar,
vackra, starka
rovdjur
men utan ont uppsåt
bara viljan att leva